Fotpallen

img_3258

Golvet var hårt men jag hade lyckats fördela vikten bra. Den inledande värken i armbågar och knän hade försvunnit. Jag kände mig avslappnad och fokuserad. Surret av röster och musik i bakgrunden dolde stora delar av den dialog du hade med din väninna. Jag tyckte mig höra hur din vän kommentera att jag var duktig på att vara en pall, att jag var så stilla man kunde önska. Du skrattade och svarade glatt: ”Men den lilla krabaten lever fortfarande. Titta så får du se.”

Du körde in din stilettklack i min sida och jag ryckte till. Ni båda skrattade. ”Pallen behöver fortfarande lite träning på att slappna av.” Din vän tryckte sin nakna fot i mitt ansikte och snart hade jag flera av hennes tår i min mun. Samtidigt som jag sög på hennes tå kände jag din klack sjunka in i min sida. ”Men ser du hur stilla han blev? Han behövde bara någonting att suga på, så blev han lugn.” Du höll med: ”Han är som ett litet barn, vill alltid ha någonting i munnen.”

Ni skrattade igen, och när din vän tog tårna ur min mun sträckte jag mig efter dom, du hade så rätt, jag ville alltid suga på någonting.

”Du är så bortskämd vet du det?” Jag kände klacken i sidan igen, självklart ryckte jag till igen när tårna inte fanns i min mun för att lugna mig, och jag nickade stirrandes ner i golvet. ”Ibland måste man kämpa lite också” Du fäste kopplet i mitt halsband, och ryckte lätt i det. ”Jag tycker det är dags att vi går till lekrummet, och du kryper förstås.” När jag tittade upp såg jag att det hade samlats en grupp människor som stod runt oss, de log, din väninna kunde jag inte se någonstans. Jag skämdes och vek ner blicken.

Var inte en fyrkant. Kom på Dames of Deconstruction och var en pall istället!

Gästskribent: oudeis

Leave a Comment