När hon är mitt fokus

img_3197

Hennes steg ekar i trapphuset. Ljudet av hennes klackar för mina tankar till krossat glas. Med ett leende på läpparna rullar jag runt bland dunbolster och kuddar. Hennes smak ligger fortfarande på mina läppar och hennes sälta uppfyller mina sinnen. Att dricka henne som ett fint vin var både lämpligt och aptitligt.

Hennes skratt, smeksamt som en sommarvind i rummet, hänger kvar som en hägring av timmar som flytt. Dunbolstret är fortfarande varmt av hennes hud och jag smeker det förstrött med handen, som för att hålla henne kvar hos mig.

I min egen lilla värld är hon kvar här, hos mig, och jag tappar bort mig i vartenda skrymsle och vrå som är hennes kropp. Hennes hud bränner mig nästan när jag försöker täcka in varenda centimeter av den med något som tillhör mig. Hennes kött pulserar levande under mig, ovanpå mig, runt mig och inuti mig. Jag vill ha mer. Uppleva mer. Girigheten har talat. Mina händer räcker inte till för alla de smekningar jag våldsamt gärna vill utdela. Min mun kan inte täcka alla de ytor som är hennes.

Inom mig pulserar lusten, längtan och behovet att ta i henne. Inte som en porslinsdocka men som den reella varelse hon är. Jag kan knappt hålla emot känslorna som flockas i mitt bröst och den oemotståndliga, allrådande längtan att förlora mig i det som hon är.

I min egen lilla värld tar tiden inte slut och orken tryter aldrig. När hon är mitt fokus tappar jag all sans och vett, och besinningslöst förlorar jag mig i det som är njutning, mellan henne och mig. När hon är i min lilla värld vill jag besjunga henne, förleda henne, förlova henne, förlora mig i henne och viga min lust med min verklighet. När hon är mitt fokus är allt jag ser och känner; hetta, värme, saftigt kött och ren salt svett. När jag tappar bort mig i henne uppfyller hon alla mina sinnen och där, i det ögonblicket är jag förlöst.

Väl mött på Dames of Deconstruction!

/RudeGirl

Leave a Comment